Barn & Ungdom

Artiklar (på svenska) av Elaine Aron finns längre ned på denna sida. 
Läs också Elaine Arons bok Det högkänsliga barnet - att växa och må bra i en överväldigande värld (Egia förlag).

Elaine Aron berättar om högkänsliga barn
Liksom högkänsliga vuxna, reagerar högkänsliga barn starkt på yttre intryck. De snappar upp allt och märker genast minsta förändring. De blir lätt överväldigade av höga stimulansnivåer, plötsliga förändringar och upprörda människor. De är i regel samvetsgranna och vill helst fundera noga innan de agerar. De kan också vara ganska svåra att förstå sig på, dels därför att barn (liksom vuxna) har flera olika temperament, dels därför att de ofta inte kan sätta ord på sina känslor. Så högkänsliga barn kan vara aktiva, känslomässigt intensiva, krävande och ihärdiga, medan andra är lugna, inåtvända och nästan för lätthanterliga, utom när de förväntas ansluta sig till en grupp med barn som de inte känner. Oavsett om högkänsliga barn är rätt­­framma, kinkiga, tillbakadragna eller följsamma, är de extra känsliga inför sin emotionella och fysiska miljö.  

Är mitt barn högkänsligt?
Ett sätt att ta reda på om ditt barn är högkänsligt, är att göra mitt test för barn (på engelska), som också finns i Det högkänsliga barnet - att växa och må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Ett annat sätt är att läsa beskrivningen som följer, och se i vilken mån den är förenlig med just ditt barn. Eftersom alla barn, högkänsliga eller inte, är olika varandra kan den här framställningen omöjligt stämma in till hundra procent på ditt barn. Men den kan förhoppningsvis ge dig en god uppfattning om hur högkänslighet kan yttra sig hos barn.

Hur högkänslighet kan yttra sig hos barn
Högkänsliga barn blir lätt förskräckta och ogillar högljudda platser. De föredrar still­samma lekar, brukar inte uppskatta överraskningar och har svårt att klara stora förändringar. De klättrar inte högt utan att tänka sig för. Kläder som kliar, sömmar i strumpor och etiketter mot huden kan bli en plåga, och hellre rena kläder än blöta eller sandiga. De är perfektionister och gör bäst ifrån sig när ingen är i närheten. De använder svåra ord för sin ålder och ställer många samt djupa frågor, som kan få vuxna att tänka efter. De har fyndig humor, känner saker på djupet, verkar ha stor intuition och märker när andra inte mår bra. Ibland kan man undra om inte högkänsliga barn läser ens tankar! De noterar detaljer, som att ett föremål har bytt plats eller att någon har ändrat utseende, och lägger genast märke till minsta främmande doft. De är extra känsliga för smärta, och ett mjukt påpekande har större effekt än en skarp tillrättavisning. Efter en spännande dag har de svårt att somna. 

Vad händer nu?

Du kan börja med att inse vilket underbart temperamentsdrag högkänslighet är! Dessvärre har vår kultur i viss mån missförstått det, vilket gör att många psykologer, lärare och föräldrar misstolkar högkänsliga barn och ser dem som blyga, till­baka­dragna, rädda, kinkiga eller "hyperkänsliga". Men om det gick att se in i ett högkänsligt barns huvud skulle man få en helhetsbild av allt som pågår där inne: kreativitet, intuition, stor visdom, inlevelseförmåga ...

Om högkänsliga barn ska kunna blomstra måste de få växa upp i en förstående miljö, en miljö som identifierar och bejakar deras känslighet. Under sådana förhållanden blir de ofta särdeles harmoniska och starka människor som vuxna. Högkänsliga barn som däremot inte behandlas på rätt sätt under sin uppväxttid löper större risk att som vuxna få problem och bli depressiva, ängsliga eller blyga. 

Det andra ”Vad händer nu?” kan vara att läsa min bok Den högkänsliga människan - konsten att må bra i en överväldigande värld (Egia förlag). Jag skrev boken efter att många vuxna personer hade berättat för mig hur otroligt svår deras uppväxt var, trots för­äld­rar­nas bästa intentioner, helt enkelt därför att ingen förstod att hantera dem på rätt sätt.

Deras föräldrar och lärare betraktade dem som ”för känsliga” eller ”för blyga” eller ”för intensiva”. Som barn försökte de ändra på sig men det gick inte, vilket fick dem att känna sig alltmer isolerade eller skamsna. Min förhoppning är att skona vissa barn från att lida i onödan och världen från att gå miste om dessa stora talanger, eftersom högkänsliga barn har så mycket att ge. Men högkänsliga barn behöver som sagt ett annorlunda bemötande. De behöver få uppskattning och känna att deras speciella behov och ibland intensiva reak­tioner blir förstådda. Och när de måste bli tillsagda ska detta ske särdeles försiktigt, så att de inte blir ängsliga eller börjar skämmas över sina fel eller misslyckanden.

Än så länge är det få föräldrar och lärare som förstår det här temperamentsdraget, vilket resulterar i att högkänsliga barn ofta stämplas som ”problembarn” (ibland får de felaktigt diagnosen ADHD). Det finns som sagt ingenting som säger att högkänsliga barn som får växa upp under rätt förhållanden löper större risk att få problem än icke-högkänsliga barn. Som vuxna kan de bli särdeles lyckliga och friska samt ovanligt välanpassade och kreativa människor.


Artiklar för barn och ungdom